EN LITEN HAMMARE

En liten hammare har tagit sig in och slår mot tinningen. 
Ju varmare det blir, desto hårdare slår den. 
Kroppen kliar. 
Det här är inte normalt. 

Om man kollar noga på blåbärsriset
är kanterna svedda. 
Det kom så få bär förra året

Jag läser att träden är stressade i torkan. Granarna är så stressade att de utsöndrar en doft som lockar granbarkborren. Granbarkborren är fienden. Den festar loss på granens bark. Granen är lika kass på att hantera stress som jag, den får panik och

försöker dränka borren i kåda. Borren kallar då på sina kompisar. Fler och fler borrar kommer och angri-per barken. 
De parar sig i barken. Mmm ligga i granens undergång

Trädet blir skadat dör. 


Djuren på kalfjällen har ingenstans att ta vägen. 
Det är varmt här där jag brukar vara och käka det jag käkar 
så jag springer väl ännu högre upp på fjället, tänker dom.
Nästa år: det är varmt här där jag var förra året så jag springer väl ännu högre upp på fjället. 
Nästa år
Nästa år
Plötsligt tog det slut. 

Vart ska alla klimatflyktingar ta vägen.
Hur lång tid har tornugglan kvar.

Vargen
Tumlaren 
Korallreven

Himlen är hög
och sträcker sig överallt.
Eller?
Om man kollar noga på de saker man tänkt skulle vara för evigt
är kanterna svedda.
Ramverket finns inte längre.

Var det min inbillning eller tittade den där renen argt på mig när vi åkte förbi. 
Stannar och ropar lite efter den VI HAR ELHYBRID men den svarade inte

Nä men jag har en idé.
Om vi skulle ta död på det grundläggande för människans existens.
Ja ropar alla och sätter igång! 
Du där tar och borrar efter olja! 
Ajaj kapten! 
Du där fokuserar på Östersjön, spiller ut lite spännande ämnen så ekosystemet fuckas upp!  
På en gång, chefen! 
Jag sträcker upp handen: ”Jag kan flyga till USA flera gånger på ett år för att spela mina sparsmakade berättande indielåtar för en liten publik! Vara där två-tre dagar, sen åker jag hem!”
Toppen, Norlin! 

Om det är riktigt varmt en dag får man glass och så är det. 
När jag var liten innebar det väl en åtta-tio glassar på ett sommarlov. 
Tolv-tretton kanske, jag ska inte underdriva för poängens skull. 
Mitt barn drunknar nu i Tiptop. 
Barnet är 10 procent barn och 90 procent Tiptop. 

En bekant berättade: 
i min stad fanns det en taggare som hette SHITI eller nåt liknande. 
Andra taggare var talangfulla, 
eller roliga, 
Eller modiga. 
Såna som ställer sig upp på toppen av ett tåg för att tagga i en tunnel,
man blir irriterad, men ändå lite imponerad.

Men SHITI var bara dålig, och dum nå djävulskt. 
Så fort vi fick nåt fint skulle SHITI dit och peta berättar min bekanta.
Kommunen hade beställt ett konstverk. En konstnär hade jobbat i månader. Lokaltidningen var där och tog ett foto när bilden avtäcktes. Hela stan jublade, vilket lyft för torget.  Färg och skönhet. SHITI stod det över konstverket dagen efter, lite snett
Grafittikonstnärerna i stan var med i lokaltidningen och poängterade att SHITI inte var en av dem

Jag fantiserade om hur han såg ut: 
störd, med håliga ögon och ostkrokshållning.

Det visar sig nu att det var vi som var SHITI.
”Här får ni nu ett perfekt system av hav och berg och skog, där allt har en exakt plats som inte går att er-sätta om det störs.”
Nämen om man skulle ta och skriva SHITI över hela det där så det aldrig går att använda igen!
Jättefult utan konstnärlig talang alls skriver vi.

Nä nu backar jag. Jag drog det där för långt. Jag håller inte med mig själv. Allt människan har skapat och hittat på. Hjulet till exempel. Det är fantastiskt. Vi är mer som rockstjärnor på sextiotalet. Vi skapade stor-verk, men för att kunna göra det var det alltid en fru eller ledsen liten manager som fick trampas på. 
Frun heter nu Moder Jord

Moder Jord, vi utför ju ändå storverk här ser du inte. 
Vi måste få se hur mycket vi kan bygga, hur långt vi kan dra det.

Jag har inte respekt för någon längre, förutom Greta Thunberg och olika urfolk och typ fem till. 
Jag har inte heller respekt för mig själv. Kurvan är att man tyckte man var great som barn, sen kom det en dipp i tonåren, sen fick man långsamt bygga upp igen. Fick en kille och en guldskiva men nu rasar det igen, tillbaka till noll, sämre än tonåren. 

Slår mig med ett skärp. Du-är-värdelös-annika
Slår dig och dig och dig. Ni-är-sämst

Skärpet lämnar röda märken.
Tidningarna skriver om oss med röda märken, att vi måste sluta slå. Psykologen berättar: Så gör du för att sluta slå. 

Men alla borde ju slå? Det är det enda vettiga? Vi har ju sabbat för alla? 
barnen
barnbarnen
andra länder som inte gjort nåt
barnen i andra länder som inte gjort nåt
allra mest: barnbarnen i andra länder som inte har gjort nåt

SHITI

Tallen kollar på mig. ”Jag är inte arg, jag är besviken.”

Minns du när vi la oss på ängen, dina ögon rann av allergi men gräset och blommorna och bina var star-kare än så, de vek sig inte för människan, vi fick hantera dem bäst vi ville.

Ett sådant svek det var när de vek sig för människan. 
Ett sådant svek det var att de inte visade sig oantastliga. 
Det är som när ens föräldrageneration pensionerades och man fick börja visa dem hur internet funkade.
Det var ju meningen att ni skulle kunna allt

En aspekt av MeToo var att människor inte kan få för mycket makt, då blir de galna. När de kan göra vad de vill och ingen säger ifrån. Varför sa ingen ifrån tänkte de tårögt och såg sina ansikten på förstasidorna. Jag fattar nu att det var dumt gjort det jag gjorde 1995 men varför lät ni mig hållas utan att låta mig veta. 

Varför sa ingen ifrån tänker vi nu tårögt. Om tio-tjugo år kommer vi säga Varför sa ingen ifrån. 
Vi kommer hänga våra ledare för det i efterhand.

Jag höjer handen lite försiktigt och säger jag säger härmed ifrån, men ganska tyst och med ett humoristiskt leende för alla tycker man är så tråkig när man säger ifrån och man vill ju vara kul! 

Alla beter sig som svin, om någon skulle ta mig eller dig och sätta på förstasidan hade vi blivit dömda. 
Dömd för mord av miljontals människor som saknar vatten och mat. Dömd för mord av arter. Dömd för mord av igelkotten. 

När du blundar, ser du då lilla igelkottens lilla blick framför dig. Hej hej piper den.

Skakade det just under mina fötter. 

Nu skriker det i jorden.

Minns du när vi plockade korgarna fulla
sprang hem med sommarben